tisdag 12 maj 2009

Inga ord kan trösta mig.

Ord räcker inte till för sorgerna jag bär
inga ord kan trösta och läka
Bara tiden gör det lättare
men glömma kan man aldrig

Man fastnar lätt i sorgens hav
man får ju aldrig tillbaka dom
som man älskade över allt annat
längtan dröjer sig kvar för evigt
tänker på dom man mist varje dag

Så mycket som man borde sagt och gjort
men som adrig blev av det känns svårt
Minnena gör sig påminda,vemodiga
och svårmodiga finns dom alltid där

Att glömma går ej
men försöka leva vidare man måste
För att orka vandra på livets stig
Minnena och längtan kan ej suddas ut
som finns djupt i mitt hjärtas vrå

© Dikt; Maria

2 kommentarer:

  1. Det riktigt skriker smärta och sorg ur dessa vackra rader. Formuleringar som är tänkvärda.
    Tusen tack för alla dina goa kommentarer och för att du lämnade ett litet avtryck när du var in och läste mina alster. Tack även för att du delade med dig av vad som hänt. Tänker på dig. Ha en skön dag. Kram

    SvaraRadera
  2. Vackert! Det berör ens ♥.....*Kram*

    SvaraRadera